Har sprungit runt halva jävla New York nu. Åkt mellan Harlem och Chelsea och sprungit in personligen på alla hostels och kollar efter lediga rum. Ingen lycka där inte. Nu är jag tillbaka i källaren där det finns gratis wi-fi och att det är 26 grader varmt och fockin' strålande sol utanför. Blir helt vansinnig. Var inne på West End Studios (där Kulturfascisten har bott förut) och fick till svar att det inte fanns något ledigt överhuvud taget. Antingen så ljög kärringen Kulturfascisten rätt upp i nian eller så spelar just nu internet och en bokningsagentur mig ett dyrt spratt. För när jag för en stund sedan satte mig ned och sökte på hostals så fanns det ett alternativ som hade en ledig bädd i sju dagar. Nämligen West End Studios! Sitter just nu som på nålar i en höstack och hoppas att jag inte får något jobbigt mail om att bokningen inte kan bekräftas. I så fall blir det dyrt hotell för en natt och fortsätta problemet efteråt. Hur surt känns det inte att spendera New York-resan med att leta boende varenda dag?
Men som sagt. Mitt i dagens stressmoment tog Kulturfascisten sig lite "me-time" och satte sig ned i solen med en stor snus och en god bok.
"Ett bluesliv" av Klas Gustafsson. Det är en biografi om allas vår Cornelis Wreeswijk. Än så länge är den "trevlig" men inte speciellt nervkittlande. Inga större avslöjanden eller mörka hemligheter som man inte redan visste om. Men men, den kanske repar upp sig framöver. Lovar att återkomma om detta vid senare tillfälle. NYC och Cornelis känns inte riktigt hand i hand just nu.
Vad kan man mer säga? New York är väl en rejält perspektivförskjutande stad. Man vet inte riktigt om man är överväldigad av allt runt omkring eller om man rent av känner sig som hemma och inte tycker saker och ting är värst speciellt. Svår känsla att beskriva. En sak är dock inte som förr. Kvinnorna! Sist Kulturfascisten var på plats kunde han inte gå runt utan att bli psykosförälskad efter varje gata. Nu känns det som alla dessa fantastiska varelser flytt för de hörde rykte om att Kulturfascisten och hans fördömande var på ingång? Här är de inte i alla fall. Klart att det finns några men New York är sig inte lik på den punkten. Ikväll ska nog Kulturfascisten skjuta undan bekymmer och göra det som bara ser cleant ut på film. Gå ut och äta och kanske ta en drink ensam. När Boogart gör det är han antagligen världens sexigaste mansideal. Men frågan är om samma gäller för Kulturfascisten. Jaja, bästa gåbort-skjortan åker på och så får vi se hur det går.
Kom ihåg! "Livet är inget för amatörer" och det är inte New York City heller.
onsdag 17 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar