Rookie misstake.

Vad kan jag säga? Kulturfascisten må verka kall och hård som en sibirisk vinter men inombords blöder ett hjärta för hans medmänniskor. Åtminstone kan vi väl försöka försvara oss med det. Då Kulturfascisten råkat skriva upp fel adress till ett ställe uppstod en viss förvirring. Att 7th Street och 3rd Avenue kunde helt enkelt istället vara 3rd Street och 7th Avenue komplicerade till en viss del till saker och ting. Det är nu vi kommer till misstage annars bara nybörjare gör. Tidigare reserfarenheter har lärt Kulturfascisten ett och annat genom åren. I New York är det obligatoriskt att inte ta hjälp med vägvisningar utan att ha bett om det först och det är vi mer än väl medvetna om. För här är people out to get paid! Det hela började med att en karta togs upp vid fel plats vid fel tillfälle. Att använda sig av hjälpmedlet karta är inget fel utan snarare en fantastisk assistans. Dock gäller det att se upp var när och hur du gör det. Kulturfascisten såg sig inte om och tog upp kartjäveln i en jonkarpark. På 2 röda har du en "vänlig själ" som dyker upp och småpratar lite och sen efter ett tag (inte på en gång) frgar vad du letar efter. I samma ögonblick som jonkaren (dock ovanligt presentabelt klädd) möter Kulturfascistens blick vet jag vad han är ute efter. Dock hinnes inte kartan plockas ned tillräckligt kvickt för att undvika det förväntade scenariot.

På 2 röda har jonkaren presenterat sig och erbjuder bara av "ren välvilja" visa vägen. Jag lyckas inte ruska av mig denne herre och blir tvungen att spela med och verka naivt oviss om vad som komma skall. När han inte lyckats hitta heller kommer det som jag väntat på. Jag gör mig beredd att visa att jag inte har några kontanter när snyfthistorian läggs fram. Bla bla bla försörja fru och barn bla bla bla en annan kille gav 20 bucks bla bla bla. Allt detta är Kulturfascisten rätt immun mot dock inte det som kommer efter. Det visar sig att han just kommit ut från kåken där han suttit ett par år efter att ha "råkat" stabba 2 killar i halsen med en kökskniv. Det sättet han säger det på och den blicken han ger mig säger ganska mycket. Nu börjar det alltså bli intressant. Med tanke på att vi står på en liten undanskymd tvärgata i de små "Ukrainska kvarteren" av New York känner Kulturfascisten att situationen inte är alltför lättundansluppen. Då jag visat att jag inte har några kontanter tycker han att vi ska gå till närmaste bankomat. En snabb men ändå relativt trovärdig lögn om att det svenska VISA-kort som innehas inte fungerar för tillfället i bankomaterna på grund av svenskt bankstrul som tillfälligt råder. Han tycker ändå vi skall testa men den gubben går inte. Istället som kompensation får Kulturfascisten bjuda på ett McDonalds meal. Tokjäveln viker inte en centimeter från ens sida förns maten är betald och klar. med 8 dollar mindre på kortet tar sig Kulturfascisten raskt vidare och tittar sig jävligt noga för innan han tar upp kartan igen.