URF 2008

Tillbaka i den reella världen befinner sig nu Kulturfascisten. Uppsala Reggaefestival är ett minne blott. Det är även några fler saker. Låt oss ta det från början. Väl tillbaka i Stockholm tyckte Kulturfascisten att den nykterhet som präglat själva festivaltillvaron inte alls var tillfredställande. Några snabba samtal och vips så släpptes han av i ett kargt och regnigt Stockholm på Sveavägen mitt i något som kallas Stockholm Cruising. För er som inte är från landet kan jag berätta att det är ett gäng raggare som tar sig genom stans gator med 15åriga flikvänner i baksätet och mer bensin i blodet än i tanken. Väl inne på Anchor mötte Kulturfascisten ett glatt gäng. Senare hade det begånget sig vidare till nästa pub där Kulturfascisten, Mika Edin, Hazze Lindgren avnjöt stop och trubadursång. Hazze somnade vid bordet och blev utslängd och Micke skulle till Marie Levau och vaknade enligt utsago upp i Bredäng. Kulturfascisten själv trodde han hade betett sig som ett männskobarn men det visade sig vara fel några dagar senare (ja, några dagar) då han upptäckte att såväl plånbok som bräda var borta. Dessa ting är antagligen inte av jordeliv längre och kommer saknas starkt. Så här går det när man låter stoners sköta viktiga ting. Mika Edin. Backside nollie flip to tail. Alis fick punga upp 10 lax till Pontus Björn som vann minirampstävlingen. Tro fan att de bara hade råd med en taskig fejkcheck av datorutskrifter fasttejpade på en bit pappkartong.
Alborosie-spelningen var bra, men kändes sjukt rutinmässig. Han kom upp, gjorde det han skulle och gick av. Kulturfascisten hade förväntat sig mer av den tanlossnande italienaren som spottat ur sig big chunes under de senaste två åren nu.

Filmer-Phil from Ireland

Phil är irländare och åker runt i Europa och filmar skateboardåkare i olika huvudstäder. När det blev Stockholms tur blev det ingen mindre än Love Eneroth som fick äran att vara Sveriges fanbärare. Love, som inte får ha kompisar hemma på skolkvällar bad istället sveriges ledande kulturprofil om hjälp att ge denne för oss okände karl logi. Varken Love, Kulturfascisten eller dennes runskamrat hade tidigare träffat Phil och var därför lite reserverade till arrangemanget. Men Phil visade sig vara en hyvens kille med smak för Kulturfascistens lager av starköl och uppblåsbara vänner. Phil är välkommen att återvända till vår enkla boning när som helst.

URF 2008

En gång om året blir den annars inte så pulserande staden Uppsala förvandlad till, ja? Inte heller så mycket mer pulserande faktiskt. Men Uppsala Reggae är alltid Uppsala Reggae. Under 3 dagar blir Uppsala epicenter för en massiv anstormning av dreadstomtar som sprider en välbekant sötma i luften. För alla svenskar tar ju faktiskt till örten även de endast i upphöjande och meditationssyfte, eller?

Kulturfascisten är även han svag för rootsrytmens vaggande takt och ser fram emot en trevflig helg med Jr Reid, Alborosie, Scratch Perry, Ranking Joe plus mycket mer. Senast Kulturfascisten besökte denna festival fick han sitt tält länsat av tre hiphoppare i för stora och billiga plastkläder från Speedway, sitt presspass stulet av en afrikansk skönhet under Desmond Dekker's tribute-spelning samt ligga (dock lite mot sin vilja).

Vi får se hur det går denna gång.

Misär

Kära vänner. Det finns vissa saker en man måste gå igenom i livet. Saker som formar oss till de vi en gång försöker stoltsera med att vara. Goda, gudfruktiga människor som betalar skatt, köper kattsand på Coop Forum och somnar med händerna på täcket. Dock är dessa erfarenheter man måste skaffa sig inte alltid av rent goda ting. En av dessa erfarenheter är den så kallade "Finlandsfärjan". I folkmund även känd som "klamydia-kryssning", "knull-container" med mera. Denna stålkonstruktion är nog tveklöst det rum som innefattar den största mängd av promiskuösitet, hor och rus. På samma plats samlar man all den undertryckta svenskens kokande kärl som är dömt att rinna över till bredden under explosionsartade former.

Kulturfascisten lever för att samla på sig livserfarenheter och av dessa utvecklas som människa på flera plan. Men denna livserfarenhet är det frågan om man kanske skall spara sig själv. Eller erfarenhet och erfarenhet? Om minnet av en ljusblå burk med färdigblandad gin & tonic och ett kvarts kilo pingvinlakrits kan kallas livserfarenhet det vill säga. För något mer kan kulturfascisten minsann inte komma ihåg. Enligt andra närvarande har det flertalet gånger eskorterats ett stycke Kulturfascist ned till hytten som tyvärr fick agera värd för resans eskapader. Jag önskar att jag hade fler historier att spilla här men i ärlighetens namn är det bara en enda stor dimma. Dock måste jag berömma öppningserbjudandet i en av barerna som kunde tillhandahålla en stor stark och Jägermeister för det ytterst förmånliga priset av 56 kronor. Så vet Kulturfascisten att färden både började och slutade med, men där emellan låter jag polska städerskor skvallra om i fikarummet för sig själva. För Kulturfascisten själv hoppas för allt i världen att dessa minnen stannar djupt förseglade långt bak i kraniet för all framtid. Vad som hänt kan bara fantiseras om men likt perverterades djupgående fantasier och fetischer bör dessa nog inte komma upp till ytan.

Falus

Helvete! Precis när Kulturfascisten tänkte dra igång med uppdateringarna på allvar så råkar han ut för datahaveri. Som bekant är datorn en väsentlig del av själva bloggandet därav har det var lite kasst med godbitar. men vi får göra det bästa av det genom att smygblogga på lunchraster.

Falus är/var ett klädmärke som startades i Barcelona någon gång under 2002 av två holländare vid namn Edward Cook och Yannick Kalaydjian. Namnet "Falus" kom till som en hybrid mellan orden fallos och failure. De första Falusgrafikerna bestod av sprayade stencilbilder från spanska porrtidningar och gjorde naturligtvis genast succé. De högtflygande planerna lades tyvärr på is men dock hann det komma en briljant promovideo som när den gjorde entré på nätet spreds som en löpeld och ingen kunde ifrågasätta dess genialitet och briljans. En hel del bekanta ansikten dyker upp under filmens gång så håll utkik efter just din favorit.

Nu sätter vi fart på den här likvakan.

Ojoj. Kulturfascisten har på grund av flera anledningar varit lite oproduktiv den senaste tiden och det ber vi om ursäkt för. Flertalet uppdateringar av godot är på ingång. Tills dess safe-droppar vi lite mer av gammalt mög. Fast detta kanske inte är så gammalt. Dock är det en av de mer ösiga delarna på många år. Transworld har sedan länge hamnat i något artsy-fack då vattenpöls-reflektioner och eon-långa 16-millimetersmontage har bra mycket högre prioritet än själva åkningen i deras filmer. Då är det en jävla tur att det finns människor sm John Cardiel. Åkare som inte behövar framställas på något speciellt sätt. Denna del är från Transworlds 12.e film (tror jag) i ordningen. Det var även i just "Sight unseen" som Henry Sanchez gjorde ett bejublat återtåg innan det skulle falla igen och han började rappa i sina parts med Pat Washington och andra nedgångna lirare. Men här är i alla fall John Cardiel till tonerna av Sizzla's "Haunted & nervous". 2 moderna klassiker. KABOOM!

Tre tajta med Lewis Marnell (uppdaterad med bättre kvalitet).

Stockholm hade finbesök en snabbis. Lewis var i stan och självklart vill alla vara med på Kulturfascisten och visa upp sig och vi tackar inte nej. Därför bjuckar vi på tre tajta trick med Lewis Marnell. Vi beklagar dock bortfallet av ljud i klippet. Internet må vara Kulturfascistens forum men datorer hans nemesis. Men detta går att njuta av även under tystnad. Håll till godo.