Misär

Kära vänner. Det finns vissa saker en man måste gå igenom i livet. Saker som formar oss till de vi en gång försöker stoltsera med att vara. Goda, gudfruktiga människor som betalar skatt, köper kattsand på Coop Forum och somnar med händerna på täcket. Dock är dessa erfarenheter man måste skaffa sig inte alltid av rent goda ting. En av dessa erfarenheter är den så kallade "Finlandsfärjan". I folkmund även känd som "klamydia-kryssning", "knull-container" med mera. Denna stålkonstruktion är nog tveklöst det rum som innefattar den största mängd av promiskuösitet, hor och rus. På samma plats samlar man all den undertryckta svenskens kokande kärl som är dömt att rinna över till bredden under explosionsartade former.

Kulturfascisten lever för att samla på sig livserfarenheter och av dessa utvecklas som människa på flera plan. Men denna livserfarenhet är det frågan om man kanske skall spara sig själv. Eller erfarenhet och erfarenhet? Om minnet av en ljusblå burk med färdigblandad gin & tonic och ett kvarts kilo pingvinlakrits kan kallas livserfarenhet det vill säga. För något mer kan kulturfascisten minsann inte komma ihåg. Enligt andra närvarande har det flertalet gånger eskorterats ett stycke Kulturfascist ned till hytten som tyvärr fick agera värd för resans eskapader. Jag önskar att jag hade fler historier att spilla här men i ärlighetens namn är det bara en enda stor dimma. Dock måste jag berömma öppningserbjudandet i en av barerna som kunde tillhandahålla en stor stark och Jägermeister för det ytterst förmånliga priset av 56 kronor. Så vet Kulturfascisten att färden både började och slutade med, men där emellan låter jag polska städerskor skvallra om i fikarummet för sig själva. För Kulturfascisten själv hoppas för allt i världen att dessa minnen stannar djupt förseglade långt bak i kraniet för all framtid. Vad som hänt kan bara fantiseras om men likt perverterades djupgående fantasier och fetischer bör dessa nog inte komma upp till ytan.