Alla heter inte Glenn i Australien.

Nej det gör de inte. De heter Sean Men vi börjar från början. Idag kom det in en karl runt 30-strecket på Kulturfascistens arbete och skulle inhandla varor i dennes detaljhandel. Med sig hade han en barnvagn med tillhörande barn. Lite smådrygt och likgiltigt responerade herren Kulturfascistens välkomsthälsning och erbjudande om assistans i besöket.

Ur svaret som var på engelska lyckades även en distinkt aussie-dialekt urskiljas, därav kan vi utgå från att karln var från Australien. Efter en stunds smygande inhandlas en del varor och likgiltigheten i mannens svar fortsätter. The boy from down under betalar sina varor och lämnar butiken. Dock kvarstår en liten detalj. Barnet! Den barnvagn med tillhörande knodd står kvar på den plats den först lämnades. Ca 45 sekunder senare kommer mannen in och hämtar det kvarglömda kollit. 45 sekunder kanske inte verkar som en stor sak men att överhuvudtaget tanken på att ens glömma bort sin egen avkomma i sin konsumtionslust är skräckinjagande. Hur kan man göra något sådant? JO! Det ska jag berätta för er nu. Kulturfascisten har nämligen utvecklat en teori för detta fenom som just är ett fenomen och säkerligen svaret på ovanstående fråga.

Så här ligger det till, helt utan undantag. I Stockholm (i hela landet säkerligen ett enormt mörkertal) finns det en större mängd australiensiska herrar runt just 30-strecket som heter Sean. Ja, ALLA heter Sean och inget annat. Vad gör de här undrar ni?

De är här på grund av Linda och Helene. Linda och Helen är de svenska tjejer som gör sin obligatoriska resa till Australien när de är i 20-årsåldern (Kos och Kreta har numer ersatts). De åker dit, börjar "älska" surfing och inte minst Sean! De gör det allihopa. Varje Helene, varje Linda och varje Sean. De äslakr varandra naturligtvis djupt efter att ha känt varandra i 3 veckor och kommer vara ihop för evigt. När en månad gått och Linda eller Helene måste hem till Sverige sker ett tårdrypande farväl men med löften om evig trohet och ett snart återseende (som för båda parter är relativt tomma ord). MEN! Då vill de sig så att när Linda och Helene kommer hem till Svedala igen infinner sig ett lätt illamående, humörsvängningar och svällande mage som ej beror på kost eller liknande. Nej det är livets fantastiska cirkel som tar vid och en lätt oönskad graviditet är ett faktum.

Följande sker. Sean flyttar till Sverige för att ta sitt faderliga ansvar, fryser och relationen knakar i fogarna. Sean stannar dock kvar efter separationen och har delad vårdnad om Lill-Sean.

Det är därför Sean är kapabel att glömma sitt förbannade barn i en butik därför att Sean drömmer sig tillbaka till värme, sol och sexiga surfarstränder hemma down under. istället är han fast på något byggnadskneg i ett gråkallt Stockholm tillsammans med sina hundratals gelikar. Case solved! Good thinkin' Batman! Elementärt min käre Watson o.s.v o.s.v.

Slutsats. Alla heter Sean i Australien och har en liten oäkting med Linda eller Helene Stockholm. KABOOM!

Livet är fan inget för amatörer skall ni veta.

Biggedyback in tha days. Rap edition Pt. 2

För ett tag sedan fick ni smaka på godsakerna från duon Sci-Fi & Hands. Även om man inte är down like the syndrome med boom bap kan detta till och med få din morsa att få lite crack-ryckningar i jazzpjucksen av så här fonky tunes. Som om ni som fick blodad tand av föregående kan vi nu berätta att snart släpper karln bakom spakarna på den svettdrypande SP-1200:an Hands, en egen remixskiva med egna tolkningar av 90-talets créme de la créme av tung-gung. Enligt säkra källor är det riktigt nära nu och vi kan här bjuda på ett litet smakprov på underverket i form av lite snippets. Skiten hittar fläkten helt enkelt och dessa babies skulle säkert varit Carrol approved under FTC-tiden.

Här hittar du snippets: http://www.isk.kth.se/~andersn7/hands_-_dues_paid_snippets.mp3

Och eftersom ni inte får nog:

http://www.myspace.com/5ingers

http://www.myspace.com/scifihands

http://www.illshitrevival.com

Kaboom bam goddamn!

Ett skithuvud, ett före detta skithuvud och ett skithuvud som inte vet om att han är ett skithuvud.

Kulturfascisten har den senaste tiden gjort ett avbrott från den tyngre litteraturen och gått lös på lättsammare crap i form av biografier. Biografier bör nog ses som ren underhållning och är säkerligen lika sanningsenlig (i de flesta fall) som sin grann-genre fiktionen.

3 olika självbiografier har avverkats mer eller mindre samtidigt. Kulturfascisten har en förmåga att parallellt läsa flera böcker på samma gång. Kan bero på dåligt tålamod eller rastlöshet, vem vet?
Dessa tre verk har en gemensam nämnare, nämligen skithuvudet och det är inte Kjell Bergqvists klassiska karaktär i Vinterviken vi diskuterar då (hur än fantastisk tolkning det än må vara). Nej här handlar det om 3 stycken olika personer med olika skithuvudaspekter. 3 individer, 3 skithuvuden.



"Bukowski - En biografi". Howard Sounes

Jag har aldrig riktigt fått grepp om Bukowskis böcker. Har läst både romanerna och en del poesi. Vid första anblick har jag för mig att jag drogs till den skitiga, opolerade och vad jag trodde då var en oromantiserad bild av ett människoöde och leverne. Det har alltid diskuterats flitigt huruvida Bukowskis fiktiva karaktär Henry Chinaski återspeglar författarens riktiga liv. Att de är mer eller mindre samma person finns det väl ingen som ifrågasätter. Men under biografins gång dödas min tidigare nämnda uppfattning om det "oromantiserade livet" just därför att det var tydligen precis det Bukowski gjorde. Inspirerad av John Fantes bok flyttar han till samma kvarter som denne skriver om och mer eller mindre söker upp det skitliv som han senare kom att skriva om. Därmed är lite av det nakna och ärliga i min bild av Bukowski rejält skakad. Dessutom är berättelserna om Bukowski's egna beteende mer något som man förknippar med GG Allin eller valfritt freak vilket mer bara bekräftar att Bukowski var ett skithuvud. Det skall dock tilläggas att detta är något Bukowski aldrig hymlat med och mer eller mindre stått för. Denna ärlighet får väl uppskattas antar jag.



"Grace after midnight" Felicia "Snoop" Pearson & David Ritz.

Tack vare ett fruntimmer i Kulturfascistens bekantskapskrets är han numer hooked på tv-serien "The wire". En serie om livet på Baltimores gator och en poliskår som kämpar för att rensa just dessa. Faktiskt en rätt inspirerande serie som inte bara innehåller gunfights och "fuck's" var och varannan sekund som annars HBO-serier brukar göra. Nej det finns rent av lite innehåll med. Framförallt lyckas de få betraktaren att hysa sympati för båda sidor. Man sympatiserar med poliser, knarklangare och fan och hans moster samtidigt som man avskyr lika många karaktärer. Till slut vet man inte vilka som är protagonister respektive antagonister vilket gör det hela delikat att avnjuta. En av karaktärerna i serien är "Snoop". Ett kvinnligt väsen som arbetar som hit(wo)man åt en av de ledande thugsen. Det som är fascinerande med denna karaktär är det faktum att hon plockades direkt från Baltimores gator där hon mer eller mindre arbetade med samma saker som serien handlar om och spelar sig själv i viss mån. Hon bär bland annat samma namn i serien som i verkliga livet. Allt detta berättar hon om i "Grace after midnight". Visst är det sjukt intressant att höra hur gatu och fängelselivet påverkat en tjej i samma ålder som Kulturfascisten själv. Dock innehåller boken för mycket tjafs om hur hon ändras hela tiden i olika riktningar fram och tillbaka. Dessutom är boken skriven i fruktansvärt korta stycken att berättelserna aldrig hinner få något större djup eller mening. Man hinner liksom inte ta till sig av realiteten innan det är dags för nästa skröna. Men förvandlingen från skithuvud till före detta skithuvud är naturligtvis en fin historia som på något sätt är menat att inspirera andra i rätt riktning. Dock är detta nog bara för hardcorefans av serien.



"Cheech & Chong". Tommy Chong

Herregud?! Detta skräp inhandlades på ren impuls under berusning och uttråkning på JFK-Airport i New York.
Stonerfilmer har aldrig riktigt tilltalat Kulturfascisten trots dennes ändå rätt drogliberala syn. Det är en rätt onödig genre helt enkelt. Ett litet småfnitter till Half-baked kan ha yppats men utöver det ingenting. Denna biografi måste vara bland de mest desillusionerade av alla genom historien. Helt utan självinsikt beskriver Tommy Chong (den smala skäggiga snubben av dem) hur de två helt förändrade synen på film och komedi och var pionjärer och bla bla bla. Visst är det lite halvkul att läsa om Chong's musikaliska karriär med olika Motownturer och namedrops. Men det slutar där. Vem fan ser Cheech & Chong som några komiska genier som radikalt skakat om både film och humorvärlden? Nej, här har vi den tredje gradens skithuvud som är den värsta av dem alla. Den som inte själv inser att han är ett skithuvud.

Håll er långt borta från skräpet.

En blogg fast på nätet fast i tryck fast på nätet.

Joråsatte! Tydligen så går det att läsa papperstidskrifter även på det här världsomspännande intranätet. Vet inte riktigt hur det funkar men här kan man tydligen läsa Kulturfascistens alster från tidningen Transition även online. Håll utkik efter det senaste numret som droppar nu i dagarna för mer godo. Så länge kan ni läsa gammalt mög från förra numret. Based on a true story.

issuu.com/transition/docs/transition_nr5_2008/136

Peaches!

Vid vägen! Här efter sisådär bara ett halvår fattat det här hur man länkar?! Jeez?

J-Flo back in bizz!

Trots internet har återigen bloggen hållits väldigt ren från inlägg igen. Detta är på grund av slängar av dödsknark, slagsmål och panikångestattacker som kantat tillvaron den senaste tiden. Kanske kommer dessa ämnen tas upp vid senare tillfälle.

Men glada nyheter är dock Florellen som är tillbaka. Men låt er inte luras, han är fortfarande J-flo from the block. Farzilla that is. Kaboom! How do you like these apples?

Årets S.O.T.Y? Plus internet!

Silas Baxter Neal blev Thrashers Skater Of The Year 2008. Hur i helvete gick det till?
En videopart i världens tråkigaste film räcker tydligen.

Det finns ett problem som Kulturfascisten har med denna snubbe. Problemet ligger i att Kulturfascisten borde gilla honom. Han har smakfulla trick, snärt och allting men är ändå så sjukt slätstruken att man inte tar någon som helst notis om killen. Kan det ha varit E´s-tiden som förstört hela vibben tro? Det kittlar föga i pungen i alla fall. Så mycket vet vi. Årets SOTY kan ha varit det svagaste på många år. Var är Busenitz utmärkelser? Har han ens fått några?



Roligare nyheter. Nu har Kulturfascisten gett upp sitt mobila bredband från Telenor som kan suga all skärselds rövar till ett annat som än så länge fungerar. Så kanske kanske kommer bloggen hållas uppdaterad nu. Den som ser får leva helt enkelt. Glöm inte att hålla ögonen öppna för nästa utgåva av Transition där Kulturfascisten som vanligt får en helsida att släppa tidskriftliga exkremeteter i vardagen.

Biggedyback in the days Rap edition (Exclusive)

Här på Kulturfascisten har ni annars mest kunnat ta del av smått pretentiös crap i form av halvtaskiga tankar och funderingar samt lite filmklipp.

Nu är det dags att bredda horisonten mot musiken. Det fanns en tid då musik gjordes med känsla och rent av i takt. Kulturfascisten har alltid varit down like the syndrome med the rapgame men har de senare åren tappat lite intresse då det inte riktigt fanns någon funkyness kvar i musiken. Då är det tur att det fortfarande finns bakåtsträvare som vägrar släppa svunna tiders ideal.

Sci-Fi & Hands är en Stockholmsbaserad duo som består av en kroniskt klagande datanörd samt en blankpolerad KTH-akademiker. Vid första anblicken kan dessa herrar kanske kännas malplacerade men när de slår sin kulpåsar ihop skapas något vi inte hört sedan 90-talets mitt på den amerikanska östkusten. Därför ser Kulturfascisten det som ett privilegium att exklusivt få bjuda på lite toner från denna duo. Efter strul med ambivalenta japanska skivbolag och distributörer har de nu valt Kulturfascisten som forum för deras musik. Låten har ett par år på nacken men ämnet "fruntimmersbekymmer" är tidlöst.

Så from the time Cam was a killa and Skillz was mad ber vi eder cranka upp boom boxen och njuta av Sci-Fi & Hands - The Dating Game exklusivt här på Kulturfascisten. Kolla även in www.illshitrevival.com.

Låten hittar du här: Sci-Fi & Hands - The Dating Game
Kaboom bam goddamn!