tisdag 2 december 2008
Alla heter inte Glenn i Australien.
Nej det gör de inte. De heter Sean Men vi börjar från början. Idag kom det in en karl runt 30-strecket på Kulturfascistens arbete och skulle inhandla varor i dennes detaljhandel. Med sig hade han en barnvagn med tillhörande barn. Lite smådrygt och likgiltigt responerade herren Kulturfascistens välkomsthälsning och erbjudande om assistans i besöket.
Ur svaret som var på engelska lyckades även en distinkt aussie-dialekt urskiljas, därav kan vi utgå från att karln var från Australien. Efter en stunds smygande inhandlas en del varor och likgiltigheten i mannens svar fortsätter. The boy from down under betalar sina varor och lämnar butiken. Dock kvarstår en liten detalj. Barnet! Den barnvagn med tillhörande knodd står kvar på den plats den först lämnades. Ca 45 sekunder senare kommer mannen in och hämtar det kvarglömda kollit. 45 sekunder kanske inte verkar som en stor sak men att överhuvudtaget tanken på att ens glömma bort sin egen avkomma i sin konsumtionslust är skräckinjagande. Hur kan man göra något sådant? JO! Det ska jag berätta för er nu. Kulturfascisten har nämligen utvecklat en teori för detta fenom som just är ett fenomen och säkerligen svaret på ovanstående fråga.
Så här ligger det till, helt utan undantag. I Stockholm (i hela landet säkerligen ett enormt mörkertal) finns det en större mängd australiensiska herrar runt just 30-strecket som heter Sean. Ja, ALLA heter Sean och inget annat. Vad gör de här undrar ni?
De är här på grund av Linda och Helene. Linda och Helen är de svenska tjejer som gör sin obligatoriska resa till Australien när de är i 20-årsåldern (Kos och Kreta har numer ersatts). De åker dit, börjar "älska" surfing och inte minst Sean! De gör det allihopa. Varje Helene, varje Linda och varje Sean. De äslakr varandra naturligtvis djupt efter att ha känt varandra i 3 veckor och kommer vara ihop för evigt. När en månad gått och Linda eller Helene måste hem till Sverige sker ett tårdrypande farväl men med löften om evig trohet och ett snart återseende (som för båda parter är relativt tomma ord). MEN! Då vill de sig så att när Linda och Helene kommer hem till Svedala igen infinner sig ett lätt illamående, humörsvängningar och svällande mage som ej beror på kost eller liknande. Nej det är livets fantastiska cirkel som tar vid och en lätt oönskad graviditet är ett faktum.
Följande sker. Sean flyttar till Sverige för att ta sitt faderliga ansvar, fryser och relationen knakar i fogarna. Sean stannar dock kvar efter separationen och har delad vårdnad om Lill-Sean.
Det är därför Sean är kapabel att glömma sitt förbannade barn i en butik därför att Sean drömmer sig tillbaka till värme, sol och sexiga surfarstränder hemma down under. istället är han fast på något byggnadskneg i ett gråkallt Stockholm tillsammans med sina hundratals gelikar. Case solved! Good thinkin' Batman! Elementärt min käre Watson o.s.v o.s.v.
Slutsats. Alla heter Sean i Australien och har en liten oäkting med Linda eller Helene Stockholm. KABOOM!
Livet är fan inget för amatörer skall ni veta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar