URF 2008

Tillbaka i den reella världen befinner sig nu Kulturfascisten. Uppsala Reggaefestival är ett minne blott. Det är även några fler saker. Låt oss ta det från början. Väl tillbaka i Stockholm tyckte Kulturfascisten att den nykterhet som präglat själva festivaltillvaron inte alls var tillfredställande. Några snabba samtal och vips så släpptes han av i ett kargt och regnigt Stockholm på Sveavägen mitt i något som kallas Stockholm Cruising. För er som inte är från landet kan jag berätta att det är ett gäng raggare som tar sig genom stans gator med 15åriga flikvänner i baksätet och mer bensin i blodet än i tanken. Väl inne på Anchor mötte Kulturfascisten ett glatt gäng. Senare hade det begånget sig vidare till nästa pub där Kulturfascisten, Mika Edin, Hazze Lindgren avnjöt stop och trubadursång. Hazze somnade vid bordet och blev utslängd och Micke skulle till Marie Levau och vaknade enligt utsago upp i Bredäng. Kulturfascisten själv trodde han hade betett sig som ett männskobarn men det visade sig vara fel några dagar senare (ja, några dagar) då han upptäckte att såväl plånbok som bräda var borta. Dessa ting är antagligen inte av jordeliv längre och kommer saknas starkt. Så här går det när man låter stoners sköta viktiga ting. Mika Edin. Backside nollie flip to tail. Alis fick punga upp 10 lax till Pontus Björn som vann minirampstävlingen. Tro fan att de bara hade råd med en taskig fejkcheck av datorutskrifter fasttejpade på en bit pappkartong.
Alborosie-spelningen var bra, men kändes sjukt rutinmässig. Han kom upp, gjorde det han skulle och gick av. Kulturfascisten hade förväntat sig mer av den tanlossnande italienaren som spottat ur sig big chunes under de senaste två åren nu.

Filmer-Phil from Ireland

Phil är irländare och åker runt i Europa och filmar skateboardåkare i olika huvudstäder. När det blev Stockholms tur blev det ingen mindre än Love Eneroth som fick äran att vara Sveriges fanbärare. Love, som inte får ha kompisar hemma på skolkvällar bad istället sveriges ledande kulturprofil om hjälp att ge denne för oss okände karl logi. Varken Love, Kulturfascisten eller dennes runskamrat hade tidigare träffat Phil och var därför lite reserverade till arrangemanget. Men Phil visade sig vara en hyvens kille med smak för Kulturfascistens lager av starköl och uppblåsbara vänner. Phil är välkommen att återvända till vår enkla boning när som helst.

URF 2008

En gång om året blir den annars inte så pulserande staden Uppsala förvandlad till, ja? Inte heller så mycket mer pulserande faktiskt. Men Uppsala Reggae är alltid Uppsala Reggae. Under 3 dagar blir Uppsala epicenter för en massiv anstormning av dreadstomtar som sprider en välbekant sötma i luften. För alla svenskar tar ju faktiskt till örten även de endast i upphöjande och meditationssyfte, eller?

Kulturfascisten är även han svag för rootsrytmens vaggande takt och ser fram emot en trevflig helg med Jr Reid, Alborosie, Scratch Perry, Ranking Joe plus mycket mer. Senast Kulturfascisten besökte denna festival fick han sitt tält länsat av tre hiphoppare i för stora och billiga plastkläder från Speedway, sitt presspass stulet av en afrikansk skönhet under Desmond Dekker's tribute-spelning samt ligga (dock lite mot sin vilja).

Vi får se hur det går denna gång.

Misär

Kära vänner. Det finns vissa saker en man måste gå igenom i livet. Saker som formar oss till de vi en gång försöker stoltsera med att vara. Goda, gudfruktiga människor som betalar skatt, köper kattsand på Coop Forum och somnar med händerna på täcket. Dock är dessa erfarenheter man måste skaffa sig inte alltid av rent goda ting. En av dessa erfarenheter är den så kallade "Finlandsfärjan". I folkmund även känd som "klamydia-kryssning", "knull-container" med mera. Denna stålkonstruktion är nog tveklöst det rum som innefattar den största mängd av promiskuösitet, hor och rus. På samma plats samlar man all den undertryckta svenskens kokande kärl som är dömt att rinna över till bredden under explosionsartade former.

Kulturfascisten lever för att samla på sig livserfarenheter och av dessa utvecklas som människa på flera plan. Men denna livserfarenhet är det frågan om man kanske skall spara sig själv. Eller erfarenhet och erfarenhet? Om minnet av en ljusblå burk med färdigblandad gin & tonic och ett kvarts kilo pingvinlakrits kan kallas livserfarenhet det vill säga. För något mer kan kulturfascisten minsann inte komma ihåg. Enligt andra närvarande har det flertalet gånger eskorterats ett stycke Kulturfascist ned till hytten som tyvärr fick agera värd för resans eskapader. Jag önskar att jag hade fler historier att spilla här men i ärlighetens namn är det bara en enda stor dimma. Dock måste jag berömma öppningserbjudandet i en av barerna som kunde tillhandahålla en stor stark och Jägermeister för det ytterst förmånliga priset av 56 kronor. Så vet Kulturfascisten att färden både började och slutade med, men där emellan låter jag polska städerskor skvallra om i fikarummet för sig själva. För Kulturfascisten själv hoppas för allt i världen att dessa minnen stannar djupt förseglade långt bak i kraniet för all framtid. Vad som hänt kan bara fantiseras om men likt perverterades djupgående fantasier och fetischer bör dessa nog inte komma upp till ytan.