Kulturfascisten & sexualiteten.

Som ni kanske har förstått så begränsar sig inte kulturfascisten sig på något sätt till endast brädrelaterade grubblerier. Detta är en brunn av tankar och funderingar som du som läsare kanske inte riktigt kan begripa eller rent av finner stötande men ändå kan släcka din törst i.

Det kommer en tid i en ung pojkes (och flickas) liv då saker och ting vänds upp och ned. Det är dagen då denne blir medveten om det motsatta könet. Den tes som följer föddes under en helt vanlig dag på Kulturfascistens arbetsplats. Ett klädesplagg med motivet av en grönfärgad amazonkvinna med svans tryckt på tyg som skulle kunna liknas fjäll fick Kulturfascistens springande tankar och fantasi att tänka på den gamla tv-serien "V". "V" var en science fiction-serie som visades i Sveriges Television 1986. Den handlade om ett gäng utomjordingar som försökte ta över jorden (skräll). Jane Badler hette en skådespelerska vars rollfigur Diana var en av de ledande. När kulturfascistens ögon mötte denna vilt främmande kvinna hände något som han aldrig varit med om eller kände till. Det kittlade till lite i pungen när han såg det han annars bara trott var en vanlig vuxen på televisionen. Känslan var lika skrämmande som spännande och framförallt helt ny för Kulturfascisten. Då denna känsla just var lite spännande valde han att även nästa vecka slå på TV:n i hopp om att uppleva den igen (det är så narkomaner blir till för övrigt). Jo då, där var hon och så även känslan. Men! Så sker det som antagligen ligger till grund för det som senare i livet orsakat så mycket konstigheter och problem för Kulturfascisten. Helt plötsligt drar drömkvinnan iklädd ett korvskinn som visade mer än man då sett ens på badhuset, upp en stackars råtta som hon sväljer hel med välbehag och ett obehagligt leende på läpparna. Som om inte det vore nog så drar tokfan av sig SKINNET och blottar sitt riktiga jag. En jävla ödla med mord i blicken och huggtänder?!! Behöver jag nämna att den nya spännande känslan snabbt raderades och ersattes av en mer välbekant, nämligen skräck och fasa.

Så här i efterhand anser kulturfascisten att det inte är konstigt att man får sjukt snedvriden syn på sexualitet och utvecklar en stor rädsla för kvinnor och framför allt relationer. Samhället har under flera år beskyllt det ännu ganska unga (så sett) mediet televisionen för att korrumpera barn och ungdomars små oförstörda sinnen vare sig det handlar om W.A.S.P-låtar eller karatesparkar och i viss mån kan jag hålla med moralkärringarna ibland.

Mi no like strike!

Kulturfascisten är en vidsynt och medmänsklig varelse som anser att det fina med att leva i en demokrati är att vi har rätt att uttrycka oss och kräva rättmätiga medel för det vi åstadkommer. Men i helvete heller att kulturfascisten kommer finna sig i att gå i ösregn en timme bara för att ta sig till tunnelbanan för att sedan åka tunnelbana i en halvtimme bara för att komma till jobbet.
Varför kan inte strejker drabba välbärgade socitets-kärringar som på sin höjd skulle behöva nedvärdera sig till att damma av kristallservisen själva när de stackars inhyrda flyktingarna de slavanställer bara för att hota med migrationsverket varje gång de ber att få bli behandlade som människor. De som kör SUV's i innerstan och snattar, för att deras liv är så meningslösa att de gör vad som helst bara för att känna att deras förstenade hjärtan över huvudtaget pumpar blod. Men nej då, andras krav på en dräglig lön skall naturligtvis drabba de som lägger sina surt förvärvade slantar på busskort för nästan 700 kronor i månaden. Mina vänner, världen är vriden och det är bara att finna sig i det.

Tre trick på en Timme.

Joakim Edin är allas favoritåkare. Kulturfascisten lyckades smygfilma några riktiga godbitar med Kimmen ute i Skarpnäck.

Joel is getting up to get down.

Med nyskalad hjässa packar Joel Svärd ihop sina tillbehörigheter och hoppar på ett specialchartrat plan mot Trollhättan och sedan någon slags Attack-Synthfestival i Göteborg där det klassiska momentet "hoppramp" skall dammas av för att obegåvade lekmän skall kunna associera till skateboard. Kulturfascisten själv kommer inte kunna närvara men har blivit lovad "the exclusives" till de synder som kommer bedrivas i de städerna som gud glömde. Så fort vi har bildbevis och skvaller kommer naturligtvis de som lyckats med bedrifter hängas ut här på bästa sätt. Men för att ni skall kunna hålla er grävde kulturfascisten upp ett gammalt klipp med Herr Svärd som back-up dansare till Scooter. Håll till godo.

Mika Edin byter upp sig?

Kulturfascisten har ögon överallt. Denna video ska enligt utsago vara inspelad någonstans i Dalarna och dess chockerande innehåll talar för sig själv. Vad betyder detta för Mikas framtida karriär och hans nuvarande sponsor Bellows? Vi lovar att återkomma.

Nu är den här!

Som rubriken skaldar är det nu alltså äntligen start för Kulturfascisten. "Vad är kulturfascisten?" tänker du då som den gemene knekt du faktiskt är. Det kan du hoppa opp och slå ihop dina piffiga små skinkhalvor på att du ska bli varse om.

Kulturfascisten är Dennis Busenitz spettandes genom San Francisco's snåriga gathörn.
Kulturfascisten är Immanuel Kants snedvridna lära om den ondskefulla människan.
Kulturfascisten är Noseslide shuvits på flatcurb.
Kulturfascisten är att pissa i motvind reciterandes Bob Dylan's sämre verk.
Kulturfascisten är Gino Ianucci köttandes backside 360's med bakfoten.
Kulturfascisten är Jack Kerouac kopulerandes med sin väns kvinna ivrigt påhejandes av just denne vän.
Kulturfascisten är den könlösa kampen mot normer och stadgar som ekorrhjulet försöker kuva våra sinnen i.

Framförallt är kulturfascisten Mångis i kött & blod såväl som tanke.
Här kommer du kunna följa utvalda människors livsöden som du kanske inte bryr dig om, bli skriftligt påhoppad och uppdatera dig om nutida tankar om forntida ideér.

Kulturfascisten hälsar dig välkommen vare sig du är redo eller inte.